Den här flygresan kommer jag nog minnas i hela mitt liv. Den flygresan som tog mig till ett nytt land med ett nytt språk och till en ny fas i mitt liv. Påväg till Arlanda lovade jag mig själv (som ena stunden grät och andra log) att inte göra avskedet till en för stor grej. Jag som är så otroligt blödig kämpade med mig själv och kaxigt gick jag till mamma och min älskade N och sa att jag ville gå in. Det ville de förstås inte så jag stannade kvar utanför med dem ett tag till. När det väl var dags var jag stakr och bara fällde några tårar när jag hade velat storböla! Jag kramade och pussade på min älskling och vi kom fram till att det bara är en dryg månad tills vi ses igen och att det kommer att gå fort. Mamma däremot hade jag näst intill hotat för att hon inte skulle gråta (vilket jag tror hon gjorde när hon såg mig försvinna in mot alla tax free butiker ). Det var skönt, för att annars hade jag brutit ihop totalt.
Tog mig en titt efter en parfym jag vill ha och hittade den, fast jag köpte den inte. Snål. Sparsam. Väl på flyget får jag lite smått ångest och känner mig både ledsen och glad (och skraj). Dessutom är inte flygplan min favoritplats att vara på. Vi flög i 800 km/h på 11600 m höjd. Gulp! När vi börjar närma oss och ser land blir jag så exalterad att jag bara vill hoppa ur stolen! Jag nästan hänger ut från fönstret och råglor helt fascinerat som ett litet barn som aldrig flugit förr. Landskapet var så otroligt vackert med sina gårdar och åkrar och får. Som ett oändligt stort pussel. När vi kommer närmare marken börjar jag andas "Morden i Midsomer". Husen och gårdarna ser exakt ut som i alla brittiska kriminalare (som ni vet att jag älskar). Helt fantastiskt. Varje gång kaptenen sa "London" rös jag till i hela kroppen och kände att det här ska bli så otroligt kul och spännande. Mest av allt att det kommer att bli en stor jäkla utmaning.
Väl framme på Gatwick springer jag på ingen annan en Karolina Skande i egen hög person! Hur kul är inte det på en skala?! Hon är en av mina favorit stylister/bloggerskor och jag stod modell för henne för ett år sedan ungefär. Hon kände igen mig också och vi pratade i rulltrappan och påväg mot baggageutlämningen. Hon är så otroligt himla trevlig och även fast jag kände av en viss stress tog hon sig tid och pratade och frågade vad jag gjorde här. Jag behövde inte fråga vad hon skulle göra i London - det är ju London F A S H I O N W E E K! När vi skildes åt gick jag med ett stort flin på läpparna och kunde inte hjälpa att jag gick och skrattade för mig själv:D
Jag kommer ut i den friska luften i ett London som inte alls verkar känna av söndagströttheten. Det gör däremot jag. Trots det kan jag inte sluta le och jag hoppar till inombords när jag ser en tvåvåningsbuss och de fina taxibilarna! Jag tar en taxi till Astor Victoria - ett youth hostel. Himla trevligt ställe. När jag ska till mitt rum inser jag att det är på våning 4 (utan hiss) och jag har 40kg packning. Jag får packa om lite snabbt och bara ta med den stora väskan upp. Efter 8 smala trappor och en massa svett är jag framme vid min dörr. Rummet delas med 5 andra tjejer men jag har inte träffat någon av dem ännu. Nu sitter jag i lobbyn med datorn i knät och småpratar lite med de andra här och känner tröttheten komma i ganska rask fart. Jag ska lägga upp lite bilder, maila och kolla mina bloggar, sedan blir det sängdags. Imorgon är första stoppet Picadilly Circus! Sedan är det shopping som gäller (lite iaf). Det känns redan att London är där jag ska vara. Det här har jag väntat på i 9 månader nu och jag älskar det - so far:P
Jag längtar redan efter dig min underbara älskling och "can barely mount me" tills du kommer hit!
Puss och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar