NO PAIN - NO GAIN.

Idag hände det! Det som jag och Malin lovat varandra sedan i höstas. Vi tatuerade oss. Här kommer storyn: Kommer till Fulham Tattoos strax efter elva. Vi var där igår och rekade och blev lovade tid vid 11 som sagt. Efter massa fix så fick vi "äntligen" komma in. Hyffsat nervösa och nykissade gick vi in i varsitt rum och möttes av varsin lustig filur. "Min" snubbe hade tjurring i näsan och pratade något som lät som hobbitska. Jag förstod med andra ord inte mycket. Han satte igång och frågade om det var lugnt eftersom jag hade skämtat tidigare om att jag skulle dö osv:P Det var lugnt, faktiskt. Ont gjorde det, men inte för ont. Jag hade en tidning i knät och nynnade på lite låtar för att avleda smärtan. Den som säger att det inte gör ont ljuger. Det gör ont, men hanterbart ont. Så det så. 

Efter ca 25 minuter var jag klar. Done! cheerade han och jag svarade förvånat, youré kidding right!? Men icke, fort gick det så det var skönt. Väntade ytterligare 45 min på Malin och började bli lite orolig. Tatueringsstudion som var liten men SÅ JÄVLA FRÄSCH, var fylld av brudar. Kul! Det var superrent och det luktade desinfektionsmedel, till skillnad från alla andra ställen där det luktar rökelse och är smutsigt. Malin kom ut och vi var både jättenöjda. Gick och köpte varsin kaffe/choklad och begav oss hemmåt... Nu har jag tvättat och gooat in den och det ömmar lite men känns knappt. Tatueringen, för er som undrar är för min pappa som dog 31 oktober 2000, därav datumet.

Jag är otroligt stolt idag!