Äntligen hemma.

Det är såååå skönt att vara hemma efter en jävligt lång resa hem som tog ca 12 timmar dörr till dörr. Dock känns det inte riktigt hemma faktiskt, till min förvåning. Det känns som man är på semester eller nåt. Helskumt. Helskumt, helskumt att vara i Stockholm och Sverige. Helskumt. Jösses. Ska berätta kort om resan. Vi möttes (jag, Nicke, Malin, Jullan och Sara) kl 7.30 på Notting Hill Gate imorse och tog bussen till Marble Arch för att sedan ta National Express till Stansted Airport. Allt gick som det skulle. Vi var typ 3 timmar i god tid. När vi kommer fram till flygplatsen möts vi av ett folkhav med en massiv kö i mitten av flygplatsen. Säkert 200 meter om inte mer, lång. Vi gör varsin selfcheck-in och ställer oss sen i kön. Jag kan inte checka in för att jag har ett Å i mitt efternamn... Får stå i ytterligare 2 köer. Gaten skulle stänga inom 10 min när jag hade en kö kvar innan jag var klar. Efter så springer vi till säkerhetskontrollen och möts av en lååång kö till. Sara och Jullan fastnar så vi får springa till gaten och vänta på de där. De hann med. Det var lugnt. Flygresan var guppig då vinden blåste i 60m/s. Väl på Skavsta tog vi hela baksätet i bussen och kollade Pretty Woman. Bästa bussresan ever! Vi skiljs åt. Jag och Nicke får skjuts av Familjen Fjellström hem. Mamma kommer ut gråtandes och självklart börjar man själv böla. Skönt att se henne och kissen. Sen skiljs jag och Nicke åt för första natten utan varandra på 1,5 månad (!). Har nu packat upp lite, ätit MAT och kollar tv för första gången sen september...

Peace!