Tung dag.

Väckarklockan ringer, snoozar några gånger och stänger till slut av den. Kan inte förmå mig att kliva upp. Ville bara sova så att den här dagen skulle vara över så snabbt som möjligt. Går inte till skolan. Går INTE. Det enda som rörde sig i mitt huvud var att jag ville vara där. Blotta tanken på att sin älskade behöver en och man inte kan finnas där knäcker en totalt. Kämpade mig till slut upp och åt, satte upp håret, drog på pälsen och conversen och gick till Hyde Park och pluggade i solen. Gick bra. Skönt det. Har varit gråtfärdig hela dagen idag. Höjden var när jag pratade med Niklas efter begravningen och vi skulle avsluta samtalet och han sa: -Tack för stödet älskling. -Självklart, sa jag som (kanske ska tilläggas) störtbölade. Vilket bra stöd haha! I vilket fall som helst så var det skönt att höra att allt varit superfint och att det kändes bättre efteråt. Du vet att jag finns här för dig, trots att det är flera länder emellan oss. Dagen avslutades med pubhäng med Malin och Jullan (Jennifer joinade senare). Underbart skönt att få skratta och umgås med deras stora leenden. Precis vad jag behövde. Lite kärlek.