Konsten att behålla lugnet när man misstänker att ens vän inte kommit hem ordentligt.

Jag köpte ett paket nybakta munkar. Detta var i lördags morse efter att vi hade lämnat Malin med Tuva i Shoreditch kvällen innan. Malin som ALLTID smsar när hon kommit hem hade icke gjort det denna gång. Niklas vaknar på morgonen: Fick du sms av Malin igår? Nej sa jag, fick du? Nej... Vi ringer genast och kommer direkt till voicemail. Ringer hem 70 ooo ggr men inget svar. Ringer mobilen igen, samma visa. Efter en timme av överläggning så drar jag på mig paltor och springer bort till henne. (Köper munkarna på vägen). Ringer på ungefär 50 000 gånger men sen öppnades ytterdörren. När jag kommer in i trapphuset utanför Malins dörr säger en vettskrämd röst: Vem är det? Sanne... Förgrymmade unge yttrar jag och pustar ut. Hon berättar att hon hade försökt skicka typ 5 sms och visade de tom för mig. Mobilen var på och allting men var tydligen knäpp så det hade inte gått att komma fram. Helt sjukt. Men skönt. Niklas kommer också över med frulle och så äter vi och myser lite innan vi skiljdes åt för den lördagens äventyr.

Slutet gott allting gott.